Det börjar sjunka in.

Standard

Jag läste i min dagbok igår kväll. Jag har skrivit dagbok från och till sedan högstadiet tror jag. Under visa perioder jag jag skrivit varje dag, andra bara någon gång i månaden eller knappt det. Men jag gick tillbaka och läste om när jag och Nick började att fundera på det här med visum till USA. Det var för ett år sedan ungefär. Då kändes det inte så akut, för Nick bodde ju här och vi var äntligen tillsammans. Men vi tänkte att det var lika bra att börja kolla eftersom att det gick segt för Nick att få jobb och vi hade sagt att han skulle bo i Sverige ett år till att börja med. Det fanns två olika visum för mig att söka som vi tyckte passade oss i alla fall. Fiance-visa eller ett immigrant-visa. Först tänkte vi att fiance-visum var bäst för vi trodde att det skulle gå snabbare, men kom efter ett tag fram till att det nog skulle ta ungefär lika lång tid. Men båda innebar ju att vi behövde gifta oss så först fick vi liksom vänja oss vid den tanken. Och gud vad nervös jag var för att berätta för vänner och familj att vi hade börjat tänka på det. Alla tyckte att vi var unga och det är vi ju, men jag vill så gärna vara med Nick. Men nu.. efter knappt ett år av massa bröllop och pappersarbete så har vi nått målet. Jag får åka till USA med Nick utan att behöva åka hem efter 3 månader och jag får jobba!!!! Wiho!! Det har liksom varit ett av mina krav för att jag ska gå med på att flytta dit. Att jag ska ha möjligheten att jobba. Och nu har jag det och jag är glad. 

När jag och Nick hade gift oss så verkade många tro att “Men du är ju Nicks fru, du kan väl bara flytta dit?” Men riktigt så lätt är det inte. Även när man är gift så måste man ansöka om visum och de säger att det oftast tar 6 månader till ett år. Och för oss har det tagit 10 månader från det att vi fyllde i de första visumpapperna till att jag nu har fått vara på intervju, och då räknar jag inte med tiden det tog att bestämma vilket visum vi skulle ansöka om. 

Jag är stolt över oss, att vi har klarat det här. Utan advokat. Nick har dragit ett otroligt lass och spenderat många timmar i telefonköer, i telefon med olika amerikanska myndigheter och letandes på internet efter svar på frågor som vi har haft. Jag har blivit knäpp på honom varje gång han har bett mig fylla i ett nytt papper för han har hittat ett nytt sätt att fylla i det på som han tror är bättre. Knäpp på alla post-it lappar som han ville att vi skulle sätta fast på varje papper så att de lätt skulle kunna hitta i våra gigantiska högar som vi har skickat in. Men det var det värt. Vi har inte fått någonting tillbaka skickat för att det har varit ofullständigt. Allt har gått igenom. Jag hade aldrig klarat det här utan honom, han har varit en klippa! :)

4 responses »

  1. Hejhej, hittade hit fran Linnea i Denver… borjade lasa lite och kunde inte slita mig. Kommer def kika in har fler ganger! :)

    Haha, kanns som jag har 1000 fragor till dig nu… ser att ni har flyttat till USA nu… skont att den langa vantan ar over! Men, kommer du fa ett greencard nu nar du kommit till USA? eller vad var det for visum du fick? Lite nyfiken… hur trivdes Nick i Sverige? Har du vart i USA tidigare? Ska ge mig nu… jobbet kallar, men i’ll be back…:) Lycka till nu med allt!

    • Hej vad kul! Tycker verkligen om hennes blogg :)
      Du får ställa hur många frågor du vill, jag ska försöka svara så gott jag kan :)
      Jaa, Nick och jag ansökte om immigrant visa till mig från Sverige och jag har fått det godkänt och kommer få mitt greencard på posten någon gång i framtiden, om en månad eller så hoppas jag :) Men jag behöver inte fylla i några fler papper iaf. Nick och jag hade långdistans förhållande under cirka 2 år och då flög vi fram och tillbaka till varandra så ofta vi kunde. Sen flyttade Nick till Sverige förra sommaren och jag tror att han har trivts bra :) Visst har det varit svårt ibland men i överlag så :) Tack så mycket och lycka till själv, såg att du håller på med din ansökan :)

      • Skönt att väntan är över! :) Gick igenom processen själv förra året. Dock så bodde jag redan i USA då och det tog bara 3månader från att vi skickade in papperna tills jag hade fått mitt greencard..:) så det gick undan! När man väl var i processen kändes det som en evighet dock..:P tror du att ni kommer bo i USA för all framtid nu?

      • Jaa, det kanske var där jag läste det, klickade runt på din blogg :) Jag vet faktiskt inte, jag skulle vilja bo i Sverige igen, men nu ska vi vara här ett tag i alla fall :) Själv?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s