Klagosång

Standard

Jag är så less så less. Jag ställde klockan på 8 imorse och tog mig inte upp förrän klockan 9. Tog på mig springkläder och hade tänkt springa runt kvarteret men då ropar Nicks mamma från köket att Buddy inte mår nå bra och att vi måste komma och kolla. Så in i badrummet och ropa på Nick och så sprang jag ner och kollade på Buddy. Han såg så ledsen ut, han öron slokade och han haltade liksom när han gick. Stackarn. Så när Nick kom ner så tog vi på honom en sån där grej man trär över nosen och så höll jag fast honom så Nick kunde tvätta av hans pung (han har någon slags infektion på pungen) och smörja på salva. Han hatar det här vilket är helt förstårligt. Så nu så fort vi ska göra det här (morgon och kväll) så springer han iväg från oss. Det förstår jag också. Känner mig så himla elak och samtidigt så hoppas jag att det kommer att få honom att må bättre. Sen så tog jag fram hans antibiotika och läser på burken. Två kapslar två gånger per dag. Nick har hittills bara gett honom en kapsel två gånger per dag. Undrar om det är därför han inte har blivit bättre. 

Under tiden vi höll på med det här så började det ösregna så det blev ingen springtur för mig. Istället så gjorde jag lite benböj och armhävningar och sånt i sovrummet. Sen ringde familjen på skype och när jag hade pratat klart med dem så var klockan nästan 1. Sen vet jag inte var resten av dagen har tagit vägen. Jag har försökt plugga lite men jag har ingen motivation. Nick har varit hos läkaren och fått nytt gips. Allt såg bra ut men nu gnäller han mer än jag och är otrevlig mot allt och alla för att han har ont. Och jag är less. Less på hans gnäll och att allt ska hända på en gång. Jag vill bara flytta till Austin. Och kanske så blir det inte bättre av det men jag vet att just nu så lägger jag ner alldeles för mycket tid till att läsa bloggar. Och mitt jäkla green-card har inte dykt upp än heller och Nicks mamma är så himla överbeskyddande av sin post att jag inte orkar fråga varje dag. Usch och blä.

Nu längtar jag tills Linn kommer hit!

4 responses »

  1. När det är lite kämpigt kan man tänka på hur lyckligt lottade vi är ändå jämfört med många andra i världen. Kämpa på :) Kram och hälsa Nick.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s