Back to reality

Standard

Nu har Bella flygit hem och Luis är tillbaka i Monterrey. Det har varit roligt och välbehövt att ha dem här, när man har svårt att ta pauser av sig självt kan det vara bra med tvingade pauser även om det kan kännas jobbigt.

Resten av den här veckan har jag bara försökt att komma in i rutiner igen, att komma igång med exjobbet efter en veckas paus har känts ganska svårt. Plus att jag fick nyheter som gjorde att jag helt tappade gnistan och bara kände för att ge upp allt. Men det värsta som händer är att jag inte kan redovisa i maj och får redovisa i september istället, så nu gäller det bara att tuffa på och försöka se ljuset i tunneln. Det känns så konstigt att jag har jobbat för det här i nästan 5 år och nu är det snart slut. I år kommer jag att bli klar. Nu när jag hade ställt in mig på, och hoppats på att kunna vara klar i maj så känns det jobbigt att behöva ställa om igen. Kanske går det, men kanske inte. Antar att jag inte kommer att veta förrän alldeles innan.

Imorgon följer jag med Nick till Dallas, eller närmare bestämt Cedar Hill. Han ska på konferens och jag vill se något annat. Vill inte att han ska köra själv mitt i natten så jag tänkte att jag följer med som sällskap och jag kan ju lika gärna sitta på ett cafe där som här i Austin.

2 responses »

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s