Nu är det bara 2 veckor kvar till min visumintervju. Jag kan inte fatta att det börjar vara så nära. Jag känner mig som klar nu efter läkarundersökningen men idag kom jag på att jag måste boka biljetter ner till Stockholm igen. Men det känns kul, snart är den här 9 månader långa processen klar (peppar peppar ta i trä).
Jag sitter fortfarande på skolan men jag ska försöka ta mig hem nu. Har skrivit klart uppgiften som ska in imorgon, känns otroligt skönt, men jag sparar att läsa igenom den till imorgon när jag förhoppningsvis är lite fräschare i huvudet. Nu ska jag hem och se om vi har någon mat och om Nick har hittat chokladen som jag gömde i köksskåpet igår kväll. Jag hoppas inte det för den kommer jag behöva ikväll när jag ska läsa igenom en MKB som jag ska opponera på och dessutom hinna träna på min egen redovisning. Aja, livet får vänta, jag ger det en ny chans imorgon.
Hur får man köttfundamentalisterna att släppa sina korvar?
Fråga från en tjej på Miljöcaféet på Pilgatan
Ikväll har jag varit på Miljöcafé på Pilgatan med min kära syster Josefin. Vi fick lyssna på en paneldebatt med bland annat Merete Fischer som har en eko-butik här i Umeå, en moralfilosof, en ekonom och en miljöstrateg som jobbar för Umeå kommun. Mycket intressant var det. De diskuterade vad jag som enskild person kan göra, och spelar det egentligen någon roll? De var inte direkt överens. Men så här tycker jag i alla fall: Så länge politikerna inte tar sitt ansvar för att förbjuda giftiga ämnen som Bisfenol A och inför incitament som gör det lättare och mer motiverande att cykla eller ta bussen istället för att ta bilen, då spelar det verkligen roll vad jag gör. Många bäckar små. Dessutom så bereder vi ju vägen för politiker att ta, i dagens samhälle, kontroversiella beslut. De märker och ser att det finns stöd.
Men, som så ofta på miljö/klimat/hållbarhetstillställningar så pratar de för redan frälsta öron. Därför vill jag göra reklam för nästa Miljöcafé som är den 19 november då Kalle Bonnedahl ska prata om sin bok “Från ekonomiskt till hållbart, från exploatering till samexistens”. Du är hjärtligt välkommen dit!
Mer info kan ni hitta här:
http://www.umu.se/om-universitetet/aktuellt/kalendarium/evenemangsvisning/?eventId=3092
I helgen är vi i Sävar. Det har varit så himla skönt. Att bara få ta det lugnt och umgås med familjen och farmor och farfar. Igår var vi på utflykt och gick förbi vårat kantarellställe och hittade en massa djupfrysta trattisar. Mmm, gott som bara den :)
Idag blev det en långpromenad i solen och nu känner jag mig trött, mätt och nöjd :) Förhoppningsvis är jag redo för en vecka med mycket plugg! 
Äntligen! Gud så skönt att det äntligen är klart. Nu är det bara visumintervjun kvar. Läkarundersökningen gick jättebra, allt såg bra ut och jag behövde inte ta några extra vaccinationer, jag har allt jag behöver! Yes! Jag fick till och med med mig ett brev från läkaren som jag kan lämna över till mitt framtida försäkringsbolag så att de får se att jag har alla vaccinationer som jag behöver. Känns skönt, en sak som jag inte kommer att behöva fixa i framtiden. Han var väldigt trevlig förresten, hade nog skapat en oförtjänt dålig bild av honom i huvudet. Men det var nog bara för att jag har varit så nervös.
Nu sitter jag på Arlanda och ska plugga några timmar, sen ska jag äta nån god middag innan jag sätter mig på flyget hem till Umeå :) Där väntar en helg i Sävar med familjen och farmor och farfar som nog just har landat.
Nu sitter jag på bussen på väg till Stockholm igen. Denna gång blir det bara en kort visit, jag ska på min läkarundersökning för visumet imorgon. Ska bli så skönt att få det gjort, då är det en sak till jag kan checka av från listan och den sista att checka av innan min visum intervju. Det känns så konstigt att det snart är över. Peppar peppar ta i trä, jag vill inte jinxa det och sabba något innan eller på intervjun. Men tänk att hela den här processen startade jag och Nick i januari i år när vi gifte oss. Då hade vi redan hunnit kolla under hösten och undersökt vilket sorts visum som skulle passa oss bäst. Vi hade att välja på fästmö-visum eller det vi gör nu. Hade vi gjort det andra så hade det tagit ungefär lika lång tid och sen när jag hade haft det så hade jag och Nick haft 3 månader på oss att gifta oss och sedan hade jag varit fast i USA på obestämd tid medan jag hade fått vänta på mitt green-card.
Jag är glad att vi valde att göra det på det här sättet men hela 2012 har varit så otroligt intensivt och det har varit så mycket pappersarbete och Nick har lagt ner otroligt mycket tid på att se till att vi har fyllt i alla papper på rätt sätt eftersom att vi har gjort allt själva och inte anlitat en advokat. Det hade kostat skjortan och det här kommer att bli dyrt nog ändå. Och vissa gånger så har jag bara skrikit rätt ut efter att ha fyllt i samma papper 20 gånger och Nick ännu en gång hittar något jag kan fylla på ett annat sätt som kanske är rätt. Men nu kan jag äntligen se ljuset i tunneln efter månader av hårt arbete och jag är så lycklig och förväntansfull. Och så otroligt tacksam att Nick har stått ut med mig och mina utbrott de här månaderna. Han har gjort ett kanon jobb, he’s ,my superman! :)
Idag såg vi äntligen solen för första gången på väldigt länge! Åhh så skönt och efterlängtat! Allt blir så mycket enklare :) Jag var till och med ute och joggade. Jag frågade Nick om han ville springa med mig när klockan var lite över 11. Visst, sa han och tog på sig kläder och kommer sedan på att han skulle ha lunch-lektion för några som vill göra ett engelska prov. Så vi sprang ner till stan och sen gick jag hem. Och åhh så skönt. Solen lös på mig hela vägen! Under eftermiddagen har jag bara försökt att läsa till min nästa rapport jag måste skriva. Jag är inte van vid att skriva och prestera sidor. Jag är van vid att räkna och komma fram till något konkret. Men det är bra att få träna på det här också. Men jag alltid så självkritisk och vet inte om de kommer att tycka om det eller inte, eller om det ens var vad de ville ha svar på. Men det är bara att göra och se, hittills har det gått bra och om de inte tycker om det i framtiden så är det ju bara att göra om.
Medan jag har suttit och pluggat här hemma på morgonen har Nick tränat till en av hans P90X-videos. Idag skulle han göra en massa chins och det resulterade i att han sprang ut och in hela tiden. Men det gjorde inte mig någonting, jag kunde roa mig med att kolla på detta var 5:e minut.
Imorse när jag vaknade var det alldeles vitt utanför vårat fönster.
Det blir så fint och ljust när snön äntligen lägger sig. Men nu har den smält bort men det ser inte ut som att det kommer att regna idag vilket känns lovande. Idag ska vi förhoppningsvis ta en fika med Moafwq och Sofie som åker till Palestina imorgon. Jag ska ringa till läkarmottagningen och höra ungefär hur många vaccin de tror att jag behöver ta och så ska jag räkna några uppgifter i turbon.
Här kommer en bild från Stockholm, vi var på Naturhistoriska riksmuseet och kollade på en film på Cosmonova och kollade på utställningarna där. När vi skulle därifrån så häll regnade det och jag blev så blöt om fötterna att jag tog av mig strumporna och stoppade dom i fickan istället.
Engman Reed 