Visum – Check!

Nu är det klart. Visumet är fixat. Jag har det i min hand. Kan knappt tro att det gick så fort, Amerikanska ambassaden måste ha skickat det på en gång. Och här har jag gått och oroat mig över att jag inte skulle hinna få det innan den 7 december då vi ska resa till Texas. Så igår var jag och hämtade brevet på posten och det var ett stort kuvert från ambassaden och däri låg mitt pass med visumet och ett brev där det stod ”Welcome to the United States”. Haha! Nu händer det på riktigt!

Idag var jag och fixade förlängd reseförsäkring. Jag vill vara helt säker på att jag har ett skyddsnät om något akut skulle hända i USA och jag vill känna att jag har det redan innan jag åker dit, annars kommer jag bara vara jättestressad över det när jag kommer dit. Men nu kan jag koncentrera mig på andra saker och jag är säker på att jag kommer ha tillräckligt att tänka på när jag kommer dit i alla fall. Nästa grej jag ska kolla upp är nog körkortet, hur länge jag kan använda mitt. Men jag ska nog ta amerikanskt körkort så fort jag kan i alla fall, bara för att ha det och slippa göra det senare, när jag verkligen måste. Jag kanske ska börja göra en lista med saker jag måste göra när jag kommer till USA.

Här kommer lite bilder från helgen hos mormor och morfar :)

Imorgon ska jag åka och labba i Härnösand. Vi ska åka redan 7 på morgonen och kommer inte vara tillbaka förrän 10 på kvällen. Huga! Det är så mörkt nu, den här tiden på året. Idag började det bli mörkt redan halv 3.. Får se om vi får se något dagsljus imorgon.

Rekommenderat brev

Jag har ett rekommenderat brev att hamta pa posten imorgon. Undrar om mitt visum hann fore mig till Umea?

Det börjar sjunka in.

Jag läste i min dagbok igår kväll. Jag har skrivit dagbok från och till sedan högstadiet tror jag. Under visa perioder jag jag skrivit varje dag, andra bara någon gång i månaden eller knappt det. Men jag gick tillbaka och läste om när jag och Nick började att fundera på det här med visum till USA. Det var för ett år sedan ungefär. Då kändes det inte så akut, för Nick bodde ju här och vi var äntligen tillsammans. Men vi tänkte att det var lika bra att börja kolla eftersom att det gick segt för Nick att få jobb och vi hade sagt att han skulle bo i Sverige ett år till att börja med. Det fanns två olika visum för mig att söka som vi tyckte passade oss i alla fall. Fiance-visa eller ett immigrant-visa. Först tänkte vi att fiance-visum var bäst för vi trodde att det skulle gå snabbare, men kom efter ett tag fram till att det nog skulle ta ungefär lika lång tid. Men båda innebar ju att vi behövde gifta oss så först fick vi liksom vänja oss vid den tanken. Och gud vad nervös jag var för att berätta för vänner och familj att vi hade börjat tänka på det. Alla tyckte att vi var unga och det är vi ju, men jag vill så gärna vara med Nick. Men nu.. efter knappt ett år av massa bröllop och pappersarbete så har vi nått målet. Jag får åka till USA med Nick utan att behöva åka hem efter 3 månader och jag får jobba!!!! Wiho!! Det har liksom varit ett av mina krav för att jag ska gå med på att flytta dit. Att jag ska ha möjligheten att jobba. Och nu har jag det och jag är glad. 

När jag och Nick hade gift oss så verkade många tro att “Men du är ju Nicks fru, du kan väl bara flytta dit?” Men riktigt så lätt är det inte. Även när man är gift så måste man ansöka om visum och de säger att det oftast tar 6 månader till ett år. Och för oss har det tagit 10 månader från det att vi fyllde i de första visumpapperna till att jag nu har fått vara på intervju, och då räknar jag inte med tiden det tog att bestämma vilket visum vi skulle ansöka om. 

Jag är stolt över oss, att vi har klarat det här. Utan advokat. Nick har dragit ett otroligt lass och spenderat många timmar i telefonköer, i telefon med olika amerikanska myndigheter och letandes på internet efter svar på frågor som vi har haft. Jag har blivit knäpp på honom varje gång han har bett mig fylla i ett nytt papper för han har hittat ett nytt sätt att fylla i det på som han tror är bättre. Knäpp på alla post-it lappar som han ville att vi skulle sätta fast på varje papper så att de lätt skulle kunna hitta i våra gigantiska högar som vi har skickat in. Men det var det värt. Vi har inte fått någonting tillbaka skickat för att det har varit ofullständigt. Allt har gått igenom. Jag hade aldrig klarat det här utan honom, han har varit en klippa! :)

Approved!

Äntligen äntligen äntligen!!! Nu är det gjort!

Vi gick upp halv 7 imorse för jag ville så gärna vara i tid vid ambassaden. Alla som jag har pratat med har sagt att de har fått stå i kö utanför ambassaden innan de ens har fått komma in och jag ville absolut inte vara sen. Känns som en dum anledning till att det skulle ha kunnat dra ut på tiden.

Så tidigt var jag där. Det var några stycken, kanske 10 som stod i en kö vid en skylt där det stod “Non-immigrant”. Där ska jag ju inte stå tänkte jag och gick och knackade på vakthuset. Han undrade varför jag var där och jag sa att jag ansöker om en immigrant visum och han pekade på en annan skylt. Så där fick jag stå helt själv och frysa. Sen efter en kvart ungefär så ropade han på mig och jag fick komma in och gå genom säkerthetskontrollen. Sen när jag kom in på ambassaden så fick jag gå till “Window G” och vänta tills det kom en svensk kille och kollade igenom alla mina papper och så fick jag skriva mitt namn och adress på ett stort kuvert och sätta på alla frimärken jag hade med mig. Sen sa han att jag kunde sitta ner och vänta på att de skulle ropa upp mitt namn för min intervju. Så jag satt och väntade och väntade i ungefär en timme. Och usch så nervös jag va. Känns som att allt hängde liksom på idag och på dem. Att de skulle godkänna mig. Tillslut ropade en kvinna upp mitt namn och jag fick gå fram till ett annat fönster. Jag fick börja med att he upp höger hand och svära att all information som jag hade skickat in och som vi nu skulle gå igenom var sann.. Scary! Men allt var ju sant så det var ju inget att oroa sig för egentligen. Sen tog de mina fingeravtryck igen.. typ den tionde gången de gör det. Sen började hon ställa frågor. Var träffades ni? När blev ni tillsammans? Hur länge var ni i Italien? Vad har han pluggat? Var kommer han ifrån? Och så vidare.. Till slut frågade hon om jag hade några kort med mig och jag sa att jag inte hade några i amerikanskt format för jag trodde hon pratade om passfoton för visumet men hon menade kort på mig och Nick. Men det hade jag ju inte, eller ute i farfars bil där kameran var. Sen så sa hon “We have all the papers and you will be approved. The visa will be sent to you in to weeks” Wiho!!!!! Så nu är det klart och jag känner mig så otroligt lättad! Snart ska jag och farmor åka in till stan för att äta lunch och jag ska fira!!! :D

Snart framme

Nu passerar vi Uppsala så snart är jag framme. Känns skönt efter att ha suttit ner hela dagen. Jag ringde Nick tidigare idag när vi stannade i Tönnebro och han frågade glatt hur det hade gått. Det går bra sa jag, jag åkte ju fortfarande buss men han hade på något sätt fått för sig att jag redan hade varit på intervjun. Det har jag inte men gud så skönt det kommer att kännas imorgon när jag har det.

Skyfall

Ikvall bjod Mike och Sofia oss pa bio. Eller deras bank bjod oss pa bio med popcorn och allt, mycket trevligt :)

Nu ska jag packa och imorgon bitti bar det av till Stockholm igen, for den nast sista gangen den har hosten. Nu vantar visumintervju och jag ar nervos. Men idag har jag kopt frimarken som de bett om sa att det kan skicka visumet till mig och det var det sista jag hade kvar att gora. Sa nu, snart..

2 veckor kvar

Nu är det bara 2 veckor kvar till min visumintervju. Jag kan inte fatta att det börjar vara så nära. Jag känner mig som klar nu efter läkarundersökningen men idag kom jag på att jag måste boka biljetter ner till Stockholm igen. Men det känns kul, snart är den här 9 månader långa processen klar (peppar peppar ta i trä).

Läkarundersökning – Check!

Äntligen! Gud så skönt att det äntligen är klart. Nu är det bara visumintervjun kvar. Läkarundersökningen gick jättebra, allt såg bra ut och jag behövde inte ta några extra vaccinationer, jag har allt jag behöver! Yes! Jag fick till och med med mig ett brev från läkaren som jag kan lämna över till mitt framtida försäkringsbolag så att de får se att jag har alla vaccinationer som jag behöver. Känns skönt, en sak som jag inte kommer att behöva fixa i framtiden. Han var väldigt trevlig förresten, hade nog skapat en oförtjänt dålig bild av honom i huvudet. Men det var nog bara för att jag har varit så nervös.

Nu sitter jag på Arlanda och ska plugga några timmar, sen ska jag äta nån god middag innan jag sätter mig på flyget hem till Umeå :) Där väntar en helg i Sävar med familjen och farmor och farfar som nog just har landat.

På väg till Stockholm

Nu sitter jag på bussen på väg till Stockholm igen. Denna gång blir det bara en kort visit, jag ska på min läkarundersökning för visumet imorgon. Ska bli så skönt att få det gjort, då är det en sak till jag kan checka av från listan och den sista att checka av innan min visum intervju. Det känns så konstigt att det snart är över. Peppar peppar ta i trä, jag vill inte jinxa det och sabba något innan eller på intervjun. Men tänk att hela den här processen startade jag och Nick i januari i år när vi gifte oss. Då hade vi redan hunnit kolla under hösten och undersökt vilket sorts visum som skulle passa oss bäst. Vi hade att välja på fästmö-visum eller det vi gör nu. Hade vi gjort det andra så hade det tagit ungefär lika lång tid och sen när jag hade haft det så hade jag och Nick haft 3 månader på oss att gifta oss och sedan hade jag varit fast i USA på obestämd tid medan jag hade fått vänta på mitt green-card. 

Jag är glad att vi valde att göra det på det här sättet men hela 2012 har varit så otroligt intensivt och det har varit så mycket pappersarbete och Nick har lagt ner otroligt mycket tid på att se till att vi har fyllt i alla papper på rätt sätt eftersom att vi har gjort allt själva och inte anlitat en advokat. Det hade kostat skjortan och det här kommer att bli dyrt nog ändå. Och vissa gånger så har jag bara skrikit rätt ut efter att ha fyllt i samma papper 20 gånger och Nick ännu en gång hittar något jag kan fylla på ett annat sätt som kanske är rätt. Men nu kan jag äntligen se ljuset i tunneln efter månader av hårt arbete och jag är så lycklig och förväntansfull. Och så otroligt tacksam att Nick har stått ut med mig och mina utbrott de här månaderna. Han har gjort ett kanon jobb, he’s ,my superman! :)

Hemma igen

Nu ar jag hemma efter en fin helg i Stockholm med nagra av de finaste tjejerna jag vet :) Det var sa skont att bara fa hanga och ta det lugnt. Pa torsdag aker jag ner igen, da for min lakarundersokning som ar en del av visumprocessen. Sa i veckan blir det att fixa det sista infor det.