Jag har varldens finaste van pa besok. Darfor har det inte blivit nagra inlagg pa senaste tiden. Men de kommer, hon aker hem pa fredag.. Kanns trakigt men hon ar saknad hemma och jag ar glad att jag har fatt ra om henne sa har pass lange :) Men mycket roligt har hant till exempel sa var det min och Nicks brollopsdag i sondags :) Men som sagt, inlagg och bilder kommer senare.
Igår åkte vi tillbaka till Austin. Vi åkte inte från Katy förrän ganska sent och det tar ungefär två och en halv timme och köra. När vi nästan var framme så såg vi en skylt till Elgin, en annan stad som vi hade hört några prata om så vi tänkte, varför inte åka förbi och se vad det är för ställe? Det var nog en ganska mysig liten stad, svårt att se när det var mörkt ute. Men vi stannade på den gamla gågatan, fint med massa gamla skyltar och var och var annan affär var en antikaffär. Vi hittade en liten bar och gick in och de hade kareoke-night. Alla som var där var så duktiga på att sjunga och alla sjöng country. Fint, det är något som jag verkligen gillar med Texas, musiken. Det enda dåliga var att det var folk som rökte inomhus och usch! Mina ögon började klia och och jag kände mig mer och mer eländig. Tydligen så eländig att en kille ville bjuda oss på drinkar, för han trodde att jag hade tråkigt. Jag höll mig dock till tranbärsjuice eftersom att jag skulle köra!
Imorse kände jag mig än mer eländig, bakis och tog mig inte ur sängen förrän halv 1 då Nick hade kommit hem och gjort lunch. Det måste ha varit cigarettröken blandat med min förkylning som tog musten ur mig. Det är nog bara till att vänja sig, tror det kommer ta lång tid innan Texas förbjuder rökning inomhus i barer.
Nu sitter vi på Flightpath, ett mysigt litet kafé. Vi sitter ute i solen, den värmer skönt.
Idag har jag varit på äventyr. Jag har kört runt i Katy helt själv! och letat efter någonstans där jag kan fylla på mer pengar på min mobil. Så jag har kört runt, runt och spanat utan något resultat tills jag kom på att jag hade sett en skylt inne i HEB (typ som Coop) hos en liten elektroniknisse. Så jag körde ditt och yes, de hade kontantkort. Så jag tog fram mitt kort och skulle betala, men så klart så tog de bara kontanter. Så jag gick in på HEB och köpte en apelsin och tänkte be om 50 dollar tillbaka. Köper min apelsin och frågar hur jag ska göra. Hon undrar om jag har tryckt in min pin och jag förklarar att jag har ett internationellt kort och att jag bara kan göra credit och inte debit. Vilket betydde att jag inte kunde få pengar tillbaka och hon hänvisade mig till automaten. Men åhh, dit ville jag ju inte för då blir det en avgift för att jag använder mitt svenska kort i en automat. Men men, jag tog ut pengar och fick tillslut köpa mitt kontantkort så nu funkar min telefon igen :)
Jag som har klarat mig så himla länge utan att bli sjuk (hela Nicks familj var sjuk när vi var i New Mexico) har blivit förkyld. Och när det var så länge sen jag var förkyld så känner jag mig trött och svag och tycker synd om mig själv.
Jag har just gjort klart den sista uppgiften jag hade kvar och i den andra kursen verkar allt vara godkänt. Skönt! Så nu kan jag bara ta det lugnt, ligga i sängen/soffan och läsa böcker och vila mig frisk. Kanske dricka varm choklad. För på söndag kommer Linn och då tänker jag vara helt bra :)
I helgen har vi bokstavligen byggt bo. Vi har hållit på i säkert 10 timmar per dag sen i fredags och nu är jag alldeles slut i kroppen. Idag har vi i alla fall hunnit måla klart allt och jag tror att vi är redo att flytta in nu i veckan. Äntligen!
Vi är tillbaka i Katy. Imorgon ska jag fixa med mina sista inlämningar, sen är jag ledig helt till måndag nästa vecka. Men då ska jag bara plugga på 50 % och Linn är här så nu blir det inte så mycket plugg på några veckor! Känns skönt. Jag ska bara fixa med huset och våra rum och försöka komma i ordning :)
Idag var en bra dag. Vi har haft svensk sommar. Typ 20 grader och soligt och skönt :) Jag åt lunch ute och sen satt jag i solen någon timme i shorts och bikini och läste en bok. Till lunch gjorde jag wraps med sallad, tomat, avokado och fetaost. Mmm, gott var det.
Sen forsatte jag att plugga och när Nick kom hem så tog vi med Buddy till en park och gick på en promenad och kastade pinnar som Buddy kunde hämta.
När vi åkte därifrån så såg vi att ankor inte var tillåtna. Tur att vi bara hade med oss en hund.
Nu är Nick och Brian och köper ved så vi kan tända en brasa ute och göra smore’s. Mysigt värre. Imorgon bitti ska vi upp tidigt och åka till Austin för att fixa med vårat rum. Känns så skönt att äntligen få börja. Känns som att vi eller i alla fall jag måste komma vidare.
Jag har börjat med något som jag aldrig trodde att jag skulle göra, nämligen träna på morgonen. Jag har alltid tyckt att man är knäpp om det första man gör när man vaknar är att fara ut och springa eller gå till gymmet. Jag har alltid hävdat att min kropp inte är i form för att träna förrän tidigast precis innan lunch. Helst innan middagen, det har varit min bästa tid att träna. Det känns liksom rent instinktivt som att då är kroppen redo, den har hunnit värma upp under dagen.
Men nu har jag börjat springa på morgonen. Det har bara gått 10 dagar av det nya året men varannan morgon har jag tagit på mig springkläderna och joggat runt kvarteret direkt på morgonen. Och det känns faktiskt skönt. Då kan jag duscha och göra mig i ordning för dagen när jag kommer hem och så kan jag må bra hela dagen och inte behöva ha i bakhuvudet att “kanske borde jag göra tid för att träna idag”. För det har jag ju redan gjort. Och min rygg känns alltid så bra de dagar som jag har tränat på morgonen. Inga problem alls. Så jag tror att jag måste ta tillbaka allt jag tidigare har sagt om morgonträning. Det är inte så hemskt som jag trodde.
Jag är så less så less. Jag ställde klockan på 8 imorse och tog mig inte upp förrän klockan 9. Tog på mig springkläder och hade tänkt springa runt kvarteret men då ropar Nicks mamma från köket att Buddy inte mår nå bra och att vi måste komma och kolla. Så in i badrummet och ropa på Nick och så sprang jag ner och kollade på Buddy. Han såg så ledsen ut, han öron slokade och han haltade liksom när han gick. Stackarn. Så när Nick kom ner så tog vi på honom en sån där grej man trär över nosen och så höll jag fast honom så Nick kunde tvätta av hans pung (han har någon slags infektion på pungen) och smörja på salva. Han hatar det här vilket är helt förstårligt. Så nu så fort vi ska göra det här (morgon och kväll) så springer han iväg från oss. Det förstår jag också. Känner mig så himla elak och samtidigt så hoppas jag att det kommer att få honom att må bättre. Sen så tog jag fram hans antibiotika och läser på burken. Två kapslar två gånger per dag. Nick har hittills bara gett honom en kapsel två gånger per dag. Undrar om det är därför han inte har blivit bättre.
Under tiden vi höll på med det här så började det ösregna så det blev ingen springtur för mig. Istället så gjorde jag lite benböj och armhävningar och sånt i sovrummet. Sen ringde familjen på skype och när jag hade pratat klart med dem så var klockan nästan 1. Sen vet jag inte var resten av dagen har tagit vägen. Jag har försökt plugga lite men jag har ingen motivation. Nick har varit hos läkaren och fått nytt gips. Allt såg bra ut men nu gnäller han mer än jag och är otrevlig mot allt och alla för att han har ont. Och jag är less. Less på hans gnäll och att allt ska hända på en gång. Jag vill bara flytta till Austin. Och kanske så blir det inte bättre av det men jag vet att just nu så lägger jag ner alldeles för mycket tid till att läsa bloggar. Och mitt jäkla green-card har inte dykt upp än heller och Nicks mamma är så himla överbeskyddande av sin post att jag inte orkar fråga varje dag. Usch och blä.
Nu längtar jag tills Linn kommer hit!
Kolla vad jag just fick i mailen (och alla andra som får nyhetsbrev från Umeå universitet)
“Är du intresserad av att åka till USA och studera miljölösningar?
Idag öppnade amerikanska ambassaden i Stockholm för ansökningar till 2013 års REACT U.S. program. Inom ramen för detta initiativ kommer fem svenska universitetsstudenter att besöka varsin stad i USA för att lära om deras miljölösningar. Ambassaden lanserade REACT U.S. tillsammans med Sustainable Sweden förra året. 2012 års program blev mycket lyckat, man mottog ett stort antal ansökningar samtidigt som de studenter och städer som deltog i programmet var mycket nöjda. Programmet är en del av SAGA-samarbetet mellan Sverige och USA.
I år skulle man gärna se att studenter från Umeå universitet fick delta. Ansök till REACT U.S. 2013!
Läs mer och anmäl dig på SAGA:s hemsida.”
Gud vad roligt det skulle vara! 3 veckor i en amerikansk stad och få lära sig allt om deras miljölösningar! Jag ska ansöka!
Okej, när jag och Nick började prata om att flytta hit så sa jag att jag ville att vi skulle sätta oss ner med hans pappa när vi var här i somras för att få veta vad han fortfarande betalar för för Nick och hur mycket saker och ting kostar och hur saker funkar här i USA. Jag kan ju det mesta i Sverige, man vet liksom hur saker fungerar i det land man är uppväxt i. Men här känns det som att jag inte har en aning. Jag vet inte ens vilken affär som är bäst om jag vill köpa leggings.
Men nu känns det som att jag har fått en ofrivillig snabbkurs i det mesta. Nicks operation av handen, läkarbesöken som det involverade och hur sjukvårdsförsäkringarna funkar här, om man har en förstås.
Sen kraschade ju Nicks dator, så nu försöker vi fixa det. Han ringer runt till folk för att höra vad de tar för att fixa sånt.
Och som att vi inte har haft tillräckligt med utgifter de senaste dagarna så upptäckte vi att Buddy, Nicks hund, har en infektion på pungen. Och att ta honom tlíll vetrinären kostade en massa också. Och vi har lämnat in ett prov så att de kan testa om han har hook-worms. Små parasiter med vassa tänder som kommer in genom huden och suger ens blod. Usch!
Shit vad dyrt det känns att bo här. Men nu vet vi i alla fall vissa grejer som vi måste förbereda oss på att kunna betala. Så nu gäller det att bygga upp en buffert fort som attan och hoppas att inget mer hinner hända den här veckan. Eller den närmaste tiden för den delen.
Engman Reed 